Jag hjälper organisationer att skapa AI-regler som går att verkställa och granska.

Kvinnor lade upp bilder på X, och inom några minuter taggade andra användare Grok för att klä av dem. Det skedde i stor skala, och ingen räknade.

Jag bestämde mig för att det mest användbara jag kunde göra var att räkna, noggrant, och publicera datan så att vem som helst kunde kontrollera den. Mellan juni 2025 och januari 2026 dokumenterade jag över 565 förfrågningar till Grok om sexuella bilder utan samtycke.

Jag släppte datasetet öppet och skrev en krönika i Guardian om vad lagen saknade. Tillsynsmyndigheter i sex jurisdiktioner reagerade. Datasetet är fortfarande offentligt, och jag använder det än i dag för att argumentera för att plattformar borde behöva bevisa att deras system förebygger skada.

Ett land byggde sätt för offentliga organ och privata företag att dela medborgarnas data, inom ramen för en satsning på 5,25 miljoner euro. Om människors samtycke inte gick att kontrollera skulle hela programmet vila enbart på tillit.

Jag ledde samtyckesarbetet. Jag valde att testa riskerna innan riktig data flyttades, så jag använde syntetisk data för att se var samtycket kunde fallera.

Jag var med och utformade workshops, policyverktyg och checklistor för beredskap åt dem som skulle driva systemet. Arbetet mynnade ut i rekommendationer för hur offentlig och privat datadelning borde styras, så att samtycke kunde visas och kontrolleras.

Team som styr AI behöver veta vad som kan gå fel med modellerna och produkterna de använder. De flesta börjar från ett tomt papper, och alla gissar på olika sätt.

Jag leder biblioteket i hjärtat av en plattform för AI-styrning. Jag sätter granskningsstandarderna och utgivningstakten, och jag leder ett team på fem personer.

Biblioteket täcker i dag över 400 risker och över 200 modeller och produkter. Alla kunder till plattformen använder det för att kontrollera sina egna system. Det växer med varje version, och det är byggt så att teamet kan underhålla det utan att jag är i rummet.

En delstatsregering ville ha offentlig upphandling som människor kunde följa och kontrollera, i ett projekt på 2,5 miljoner dollar. Det fanns inget team som kunde göra det.

Jag byggde genomförandeenheten från grunden. Jag bedömde att kompetensen måste finnas hos förvaltningens egen personal, så jag utbildade alla. Jag rekryterade 10 personer och utbildade alla 25 anställda, bland annat i offentlighetsprincip och upphandling.

Enheten arbetade i 17 lokala förvaltningsområden. Utbildningsmaterialet jag skrev gav personalen något att återvända till efter att jag hade gått vidare.

Ett nationellt policyprogram tog fram väldigt mycket material, och det behövde ett sätt att spara och dela det man lärde sig.

Jag byggde kunskapsteamet och satte standarder för rapportering, så att varje resultat gick att hitta och lita på. Jag genomförde 26 fall- och uppföljningsstudier och granskade 112 rapporter.

Resultatet blev en portal med över 1 000 policyresultat som alla i programmet kunde söka i. Den gjorde år av utspridda rapporter till ett arkiv som människor kunde använda.